Hedgehog in a storm

Nu har det hänt här i Sverige. Det som aldrig fick hända. Det mest fruktansvärda, onödiga och sorgliga – ett barn har tagit sitt eget liv på grund av kränkningar och mobbning på nätet. Jag blir förtvivlad och arg – och full av sorg.
Ingen av oss vet exakt vad som hände, som gjorde att en flicka valde att ställa sig framför ett tåg. Vi vet bara att det är totalt slutgiltigt, att hon inte hittade någon annan lösning. Och det gör så ont.
Det är dags nu, för vuxenvärlden, att skärpa till sig. Vuxna kan inte längre säga att de inte är så intresserade. Ingen vuxen som arbetar med barn, eller kommer i kontakt med barn och unga kan längre låtsas som om internet och sociala medier är en isolerad del av ungas liv. Internet och sociala medier ÄR deras liv. Det är där de hänger, det är där det händer. Bra saker och dåliga saker.
Om vi låtsas lite: tänk dig att du har ett barn som är ungefär nio år. Barnet ska börja cykla själv till skolan, eller kanske åka buss ner på stan själv för första gången. Du som förälder – vad gör du? Förmodligen talar du om vad som gäller, vilka regler som gäller, ser till att barnet har hjälm, pengar till bussen och en massa andra saker. Gör du samma sak när barnet ska ge sig ut på nätet helt själv? Är du lika noga med att förklara hur man ska bete sig på internet som du är noga med att förklara cykelvägen och dess hinder och eventuella farliga ställen?
Många vuxna har ingen aning om vad barn och unga gör på nätet – det är därför det här har hänt. Ett barn berättar inte för en vuxen om det inte vet att den vuxna fattar. Det är ingen mening att berätta om kränkningar på Facebook eller Instagram, om den vuxna aldrig besökt dessa.
Vuxenvärlden måste vara förebilder på nätet, precis som i det verkliga livet. Det går inte att välja bort den delen. Det räcker med att läsa trådar på Facebook eller bara kommentarer till nyhetsartiklar för att förstå att en stor del av det här landets vuxna har misslyckats totalt. Vuxna ger sig på varandra, kränker, hatar och hugger varandra i ryggen på nätet – hur i all världen ska barn och unga veta hur de ska förhålla sig till den outforskade och enorma värld som finns därute?
En ung flicka, som precis hade börjat leva, valde att ta sitt eget liv. Hon stod där och väntade på tåget, stod där – totalt ensam i sin förtvivlan. På grund av saker som andra unga gjort, med vuxenvärldens tysta medgivande. Ett medgivande som består i okunskap och brist på intresse i många fall.
Den mest fruktansvärda väckningssignal har vi fått, ett barns liv – och aldrig får det hända igen. Aldrig, aldrig. Aldrig.

This entry was posted on Monday, March 18th, 2013 at 07:56 and is filed under Allmänt. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.