Middagen
Ja – inte vet jag vad som hände med den här dagen. Sov inte för länge pga träning, men sonen kom hem sent i natt och jag kan ju inte sova bra innan alla barn är hemma. Maken var på jobbfest och kom sent han också – men där är jag aldrig orolig på samma sätt. Ska det någonsin gå över – tänk när barnen flyttar hemifrån – hur ska man då kunna kolla att de kommer hem ordentligt? Jag kan ju knappast be dem sms:a mig… Hur gör ni, som har utflugna barn, för att inte oroa er jämt? Och säg INTE att ni oroar er 24/7, för då dör jag :)
Annars är det en seg dag här, det har snöat tre meter och jag gick till Coop och handlade lite chips och sånt till mellon. Hur pinit det programmet än har blivit så tänker jag kolla. Det är ungefär som att pilla på en sårskorpa. Man vet att man inte borde, men man gör det ändå – och sen blöder det och man ångrar sig.
Nu ska jag göra världens godaste sallad, och kyckling!
February 9th, 2013 at 19:37
Jag har oxå funderat. Vill ju vara en bra mamma och vill ju att min 18-åriga dotter ska ha sitt EGET liv. Men ändå kan jag inte sluta oroa mig. Förmodligen är det så att jag är ett kontrollfreak men det är även den där gnagande oron att “något ska hända”. Finns det nåt tips är jag också tacksam…. Men jag tänker ibland att det är ju för sorgligt att det finns så många ungdomar (andra också så klart) som ingen bryr sig om… Sorry, ingen hjälp från mig – men vi är två som grubblar.
February 9th, 2013 at 19:43
Mum: fast det är himla skönt att inte vara ensam i funderingarna <3
February 10th, 2013 at 00:44
Det enda jag kan säga är….man vänjer sig, men slutar oroa sig, det gör man aldrig.
Kanske undrar ni också om man oroar sig när man har barnbarn?? Jodå, det gör man.
Men mycket njutning och glädje väger liksom upp. Oftast:)
February 10th, 2013 at 08:08
bettan: Jag förstod att det var något sånt, att man alltid tänker på det. Men jag hoppas att jag också kan vänja mig så småningom :)