Eller – jag kan skriva om massor. Skulle vilja skriva om London, om hur fantastiskt det är att få göra London med sitt barn. Men det tänker jag inte göra – för då vet jag vilken typ av mail som kommer. Då är jag en vidrig människa som bajsar på de som inte har råd att resa till London. Jag borde ha gett pengarna till de fattiga istället för att bara tänka på mig själv. typ – ni fattar.

Och visst kan jag skita i vad folk tycker, men jag orkar inte alltid ta den där moderteresa-grejen som folk gärna vill lägga på mig.

Eller så skiter jag fullständigt i de människor som lägger ansvaret bara på mig – och skriver som jag tänkte i alla fall. Jag har liksom vant mig vid det där, att tänka mig för. Ibland drar jag mig för att använda vissa väskor, för att det inte ska se ut som om jag är en snobb – ni fattar. Och när man vänjer sig vid att anpassa sig själv till andra och andras åsikter – då är det lätt att tappa sig själv lite också.

Jag tränar på att säga nej, att säga att nej, det där är inte min grej att göra. Jag kan inte göra hela världen till en fin plats där fred råder. Och jag vet att jag gör mitt allra bästa, med eller utan en väska från Louis Vuitton.

Så jag skriver som jag tänkte – och det ska jag göra innan klockan är nio. Sen ska vi åka och handla till avslutningen med Toleransutbildningen. Jag har skrivit ett litet tal, fast jag tror inte jag kan hålla det talet utan att börja gråta. vi får se ikväll. Jag jobbar till åtta.

Ha en fin dag, Västerås är grått och mulet men rätt så varmt. Hoppas på en riktigt bra tisdag :)

 Stället för mig!

Ja – herregud vilket tråkigt inlägg. Men solen skiner och jag ska skynda mig så jag får lite dagsljus och värme innan det blir kväller :)

Kass frulle, te/kaffe, juice, rostat bröd och marmelad. Thatsit. Men det kan
man leva med, det är ju bara att köpa frukt och äta lunch lite tidigare – det finns Starbucks på typ varje gata :)

Rummet var över förväntan, bästa rummet jag någonsin haft i London. Trots den obligatoriska heltäckningsmattan som ju finns överallt.

Just det här blir kanske inte det som går till historien direkt. Jag tänkte berätta lite om resan, och om vad vi gjort lite mer noga om ni vill – eller är det något ni vill veta speciellt? Jag hittar rätt fint i London nu, och med dottern gav jag mig ner i tunnelbanan också, vilket jag inte riktigt vågat förut.

Jag kan berätta om helvetet på jorden (Primark) och om hur länge man kan gå i butiker utan att tappa tålamodet. Jag kan berätta om marknaden i Covent Garden och om hur grönt det är i Hyde Park och om hur glada alla hundar verkar vara i London. Äh – ni fattar. Jag har inte så himla mycket bilder – dottern har mer så jag ska få lite bilder av henne.

I vilket fall – London är en fantastisk stad, som jag älskar mest av alla städer i hela världen. Inte för att jag varit i alla men ändå (en främling)

Nu måste jag packa upp och försöka hitta plats till det jag köpt. En hel del kläder, ett par skor, några väskor, lite smycken – och kudden fick jag med mig hem fast det var trångt i väskan kan jag lova. Vi trodde att vi kanske skulle ha övervikt – men min väska vägde bara 16 kilo på hemvägen och dotterns lite mindre. Skönt.

Och så älskar jag Brittish Airways för att de faktiskt bjuder på mat på flyget. På ditvägen fick vi frulle och på hemvägen en jättegod wrap med kaffe eller vad man nu ville ha att dricka. Och så fick jag flyga ett jätteplan på vägen hem, ett Boeing 767, med sju säten på bredden – alltså två säten, gång, tre säten, gång och två säten. Det var jättestort jämfört med de andra man brukar flyga :)

Nu sitter jag hemma på balkongen med ett glas kallt vitt vin och tänker att inte ens en balkong ut mot Sussex Gardens kan slå det som jag har här hemma.

Vi köpte cupcakes i ett jättefint bageri och dottern köpte skor i det som i filmen är bokhandeln. Idag en typ outlet. Man får inte fota därinne. Dörren, den blå hittade vi också.

Nu ska vi leta efter en blå dörr, eller iaf den som used to be blå :)

Seriöst, jag älskar London. Älskar.