Hedgehog in a storm

Killarna kollade hockey.

Jag och dottern kollade da Vincikoden. Jag har sett den förr, läst den förr men aldrig gått igenom den så noga som ikväll. Dotterns frågor krävde både Google och Wikipedia.

Nu är jag med hundra. Det är ingen lätt bok eller film och den är lika fascinerande som Marianne Fredrikssons bok om Maria Magdalena.

Vad tror ni? Förmodligen fick Jesus ett gäng ungar och ättlingar borde ju finnas än idag. Vet de om det eller mörkas det av strängt katolska hemliga
grupper? coolt att vara släkt med Jesus ;)

Jag vet vad jag tror om Gud och Jesus. Och andra gudar. Religion är människans påhitt ( för att uppnå trygghet, makt, rikedom el whatever) och OM det finns en gud så finns det rimligen bara en. Vem som har rätt – det får vi veta när vi dör.

Därför ska vi aldrig i livet avgöra vem som har rätt och vem som har fel. För det vet vi inte. Och så jävla dumt att döda och kriga i någons namn som man inte vet säkert finns… För vem kan vara helt säker?

Jag tror på mig själv och på Jediriddarna. Och på Nangijala. Vad tror du på?

Seriöst – vad händer med dagarna (på dagarna)? Jag hinner ingenting, jag går till jobbet, jobbar som en dåre och sen är dagen slut och jag har bara bloggat en gång. skandal alltså.

Idag har jag:

• Tagit lite sovmorgon – gick till jobbet vid nio.
• Haft möte
• Lunchat med min man (Thai Fast Food naturligtvis)
• Hängt på kontoret med mina fina kollegor.
• Varit och haft Fredagsmys på Länsmuseet.
• Handlat lite
• Köpt pizza
• Ätit den.
• Druckit ett halvt glas vin (förmodligen blir det lite till)

Kvar att göra:

• Dö i soffan.

Äntligen fredag – den här veckan har varit evig känns det som. Och lön också – det är ju nästan som ett kinderägg :) Idag ska jag ha möte och möte – och sen har jag lovat att ha ett Fredagsmys på Länsmuseet. Mellan tre och fem. Hur tänkte jag där?

Hur som helst – skönt med helg. Jag ska sova, vila, promenera om vädret tillåter. Jag ska storhandla och laga god mat. Kurera mig. Plugga. Ligga i soffan. Hela helgen. Det behöver jag.

Har ni några storslagna planer i helgen?

I posten idag låg dom, biljetterna…

Så himla spännande ska det bli!

Västerås Miami Ink, jag har gjort båda mina tatueringar hos Magic Lines – och idag var det dotterns tur. Som förälder har man ingen talan när barnen blivit myndiga. Glad får man vara om man får vara med och tycka till och dessutom följa med.

Sitt namn i form av en blomma är fint – och Victor (tatueraren) hade gjort den jättefint när vi kom dit på lunchen idag.

Nu blev jag själv lite sugen på en till – en kurbits!

Puh – nu sitter jag på jobbet, har gått igenom mail och druckit kaffe. Känner mig rätt okej – undras vad jag åkte på – endagarsfeber typ. Jag hoppas kunna ta mig ur det här mörka januarihålet snart.

Alltid när jag känner mig så här får jag lust att köpa något. Oklart vad. Köpa bara. När jag får den där känslan börjar jag fundera på vad jag ska köpa. Oftast slutar det med att jag inte köper något – eftersom jag ändå inte vet vad jag vill ha.

En väska? Nja, behöver ingen och den jag vill ha har jag iallafall inte råd att köpa.

Skor? Hm, vad behöver man den här årstiden? Inga klackskor, möjligen snowjoggers och det känns ju halvroligt att köpa.

En stekpanna skulle jag behöva – men det är ju så patetiskt så det kan lika gärna vara.

Eller – nu vet jag! Ett nytt nagellack! Skulle vilja ha Chanels nya vårlack April. Undras när dom släpper vårlacken. Nån som vet?

Jag vaknade och tänkte att det funkar nog. Det gjorde det inte så jag gick och la mig igen vid halvsju och sov till halv elva. Har inte hänt på hundra år minst. Sen var jag vaken en stund, då låg jag i soffan och tittade på tv. Sen blev jag så trött och var tvungen att sova middag i ett par timmar.

Vaknade kvart i tre.

Låg i soffan och kollade på tv. Åt lite. När klockan var nio på kvällen gick jag och la mig och har sovit som en gris hela natten. Jag sover aldrig så mycket så uppenbarligen var det ett klokt val att stanna hemma.

Och jag får fortsätta kursen iallafall, så jag känner mig lugn. Nu har jag kaffe och en Burana i magen – det funkar nog. Har ett par mycket viktiga saker idag som inte kan avbokas. Men jag gör kortdag idag. Och imorgon är det fredag.

Helgen ska spenderas i soffan och i sängen – nu ska jag satanigatan bli helt frisk.

Nu ligger isen och hur vackert det än må vara – jag vill ha vår, ljus och värme!

Jag försökte tänka bort det igår. Det där lilla halsontet och grusiga i ögonen. Jag tänkte att en god natts sömn – bla bla – skulle fixa till det.

ICKE.

Jag är inte i Stockholm på kurs. Jag är hemma. Jag gick upp och försökte komma igång men kände direkt att det inte var en jättebra idé att åka på kurs med lite feber och snor. Så när de andra åkte till jobb och skola vid sjutiden la jag mig igen och sov till nu – halvelva.

Jag mår inte alls bra. Mosig som apa och SJUK! Stackars mig.

När jag bloggar i mobilen och ibland i iPaden så skriver jag så dålig svenska. Om jag märker det på en gång är det ju bra – men ibland ser jag det först flera timmar senare.

Det kan vara att jag upprepar ord, har stavat fel eller whatever. Och jag är allergisk mot det. Jag får kli i hela kroppen av dålig svenska. Värst av allt är särskrivningar men det har ni aldrig sett i den här bloggen. Inte heller hopblandade de och dem. I förra inlägget skrev jag typ två gånger. Det är oacceptabelt – så nu har jag tagit bort ett.

Klockan är halvåtta och jag ska röja köket lite och sen gå och lägga mig med en bok. Min svägerska var värsta snäll och laddade ner fem böcker till min iPad när hon var här på middag sist. Nu har jag massor med oläst. Passar bra på tåget imorgon – OM jag  får sittplats vill säga. Det får man inte alltid på tåget till huvudstaden.

 

Om man gillar att åka skridskor så borde man ju flytta hit, bara att knyta på sig och skrinna järnet.

Bor man i området som syns på bilden så kan man gena över Mälarisen om man ska med tåget typ. Jag skulle aldrig ge mig ut, litar bara på is i ishallar. Men om man gillar att leva lite farligt så funkar det nog ;)

Hurra – jag har gjort halva läxan iallafall! Har suttit hemma på eftermiddagen och nu har jag läst html-koder stenhårt i tre timmar – OCH kodat en liten presentation av mig själv – med bild och allt.

Fybövelen alltså – jag äger! Trodde inte jag skulle fixa det, men om man vill så kan man. Jag kommer att klara det här. Gulle Mimmi ska hjälpa mig att förstå den andra halvan av läxan – hoppas jag fattar nu då ;)

Imorgon är det Stockholm igen – koppla om från koder till barnkonventionen. Lite stressat men det funkar. Hoppas jag.

ja – så står det ju på telefonen och jag i mitt inte riktigt avstressade tillstånd läste Stå upp, när jag skulle stänga av larmet nyss. Stå upp var ett av workshopsvalen igår, om att stå upp och våga vittna.

Jag har inte kollat min kalender idag men jag har avsatt tid för skola och så måste jag skriva en krönika. Imorgon är jag i Stockholm igen, på min kurs i Barnkonventionen. Dottern är sjuk igen – stackars henne. Dyngförkyld…

Nåja – det är iallafall tisdag och det betyder en dag med mycket kaffe känner jag redan nu. Gomorron!

Jag är helt slut – har nyss kommit hem och vi har haft en så himla bra dag! 270 högstadie/gymnasieungdomar och ett femtiotal vuxna har konfererat en hel dag. Temat – OVÅLD 2012.

Vi kunde göra den här konferensen med pengarna från Antivåldsstipendiet som mina fina kollegor mottog av Hasse Aro och Stöldskyddsföreningen förra året. Hundratusen kronor. Och nu har vi antivåldsår.

Hasse Aro hade spelat in en liten film till ungdomarna, från Efterlyststudion – han kunde tyvärr inte vara med.

De fick se teater, de fick se en film och ha workshop med Akta Huvudet, som också vann då. Svinbra. Ungdomarna fick lyssna på föredrag om heder, om våldets konsekvenser, VSK Bandy (etik/moral) och Brottsofferjouren pratade om att våga vittna.

Och så fick de mingla runt med våra 112-poliser, Elin, Åsa och Antonio. De fick träffa Länspolismästaren.

En mycket mycket bra dag. Nu är jag helt slut och tom. Måste ladda batterierna i soffan. Men först ska jag äta :)

Måndag morgon, klockan är kvart över fem och jag är på g in i duschen (intresseklubben)

Vi har samling sju på jobbet, vill gärna vara där en stund innan så jag hinner kolla mailen och koda in att jag är upptagen hela dagen. Det blir inte många inlägg här idag och jag är inte så proffsig så jag tidsinställer inlägg som dyker upp lite då och då. Jag bloggar ju alltid bara direkt från hjärtat, eller från vad fingrarna gör med bokstäverna. Tänker aldrig ut inlägg i förväg – gör ni det?

För mig har bloggandet alltid varit som att säga något man precis kommer på till någon som finns bredvid. Jag har aldrig tänkt på vilka som läser förutom dom som jag vet – alltså, dom som ger sig till känna och kommenterar. Stora bloggare brukar be om ursäkt för bortavaro genom att ha frågestund. Och så får dom en miljon frågor. Undrar ni något?

Möjligen att det kommer något kort under dagen, men troligen inte. Ha nu en fin måndag, ta hand om er, halka inte och håll upp dörren för pensionärer. okej?

Dottern fick en tavla, målad av min systerdotter, nio år. Den är fantastisk!!

Ja, men herregud vad jag är mätt! Jag har haft min sida av släkten här på 18-årskalas och dottern är lycklig för hon har nu råd med sin tatuering – hon har bokat tid på torsdag (och jag får följa med)

Jag har lagat mat hela dagen, bakat och grejat. Hann nästan klart innan de kom. Jag bjöd på kycklingspett (samma som på mitt kalas, ni som var där ;), pastasallad, vanlig sallad, basilikamarinerade champinjoner, ägghalvor, goda korvar, pizzabullar (dom tog slut) och lite ostar. Till efterrätt blev det kladdkaka, grädde, hallon och blåbär.

Nu är jag helt slut, lägenheten är full med tulpaner och rosor och köket är röjt. Jag tar ett glas överblivet vin från gårdagens middag och målar naglarna.

I morgon har vi arrangöransvar för en stor antivåldskonferens – för 250 ungdomar. Samling på jobbet klockan sju. Jajamen – det är roligt nästan jämt :)

 

Inget mare mare här idag – vi sov till nio (så skönt) jag behövde verkligen sova ikapp lite. Idag är det fullt ös – med kalas och till råga på allt råkade jag skriva plockmat och tårta på inbjudningskortet. Inte har vi stolar heller så det räcker. Men det är familjen – några kan sitta på golvet med sin tallrik – det funkar ;)

Så jag ska göra plockmat för brinnande livet innan alla kommer vid två. Men först ska jag dricka femton koppar kaffe så jag orkar. Och åka och köpa papperstallrikar ;)

Och bara för att jag skrev det där i överskriften brister jag ut i Middag-med-vänner-låten. Lillefot ni vet?

Mina barn älskade Lillefot och hans vänner, de tecknade dinosaurerna framkallade en massiv period av vasständer och gräsätare… Den tiden är förbi men jag kan fortfarande nynna på just den låten. Och de sjöng så fruktansvärt dåligt. Så där så det liksom gjorde ont i hela kroppen.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle bara säga hej. Mitt tal gick jättebra (när folk börjar gråta är jag nöjd ;) och nu håller jag som bäst på i köket. Vi får gäster om en timme.

Ville bara önska er alla en riktigt trevlig kväll, jag vet att jag kommer att somna ovaggad :)

Dottern var alltså ute igår, på sin artonårsdag – vakterna sa grattis på födelsedagen och släppte in henne. Jag och maken slumrade i soffan till natten var sen – då klädde vi på oss och tog en promenad in till stan, genom parken, för att möta upp dottern. Aldrig i livet att jag låter henne gå ensam genom Vasaparken och genom tunnlarna mitt i natten.

Vi kom in lite tidigt, så vi stod och väntade. En ensam tjej stod en bit bort, väldigt berusad och upprörd, talandes i telefon så högt att hela city hörde. Jag skriver inte ut vad hon sa, vill inte hänga ut någon alls – men jag blev lite orolig för henne. Hon hade inte mycket kläder på sig och var ensam. Det var åtta minusgrader ute. Hon var full.

När dottern kom passerade vi henne, och vi stannade till och frågade om hon hade någon som skulle komma och hämta. Hon sa, ja, det är okej. Jag blir hämtad. Men ändå, vi blev himla osäkra. Maken slog en signal till ungdomspolisen och bad dom åka förbi och kolla. Det skulle dom göra.

Tjejen var uppenbarligen över arton år – vuxen alltså. Men ändå kan jag inte låta bli att bry mig och lägga mig i. Så mycket äldre än min egen unge var hon inte. Och hon var full och ensam i city i en iskall januarinatt.

Var går gränsen för när man ska sluta bry sig om ungar? För mig – aldrig. Hoppas hon blev hämtad innan polisen hann dit. Om inte – hoppas hon fick hjälp hem på något sätt.