Hedgehog in a storm

gomorron!

Det är en gnistrande vit dag, tio minus och vindstilla. Jag är på väg till jobbet, har en del att avsluta innan det blir jul. Hoppas ni har en najs morgon!

Lisa bloggar om namn på gosedjur.

I mitt hus har vi ju haft några under åren. Dotterns har haft vanliga gosdjursnamn, som Ankis, Raffe och sånt. Vi har ju även haft en levande igelkott – han hette ju Jonas.

Naturligtvis efter Jonas Bergkvist. Som är en legendarisk hockeyspelare från Leksand (såklart)

Sonen hade en stickad nalle som han fick när han var liten. Av sin mormor. Hon hade köpt den på en loppis i England för länge sen. Fem öre kostade han. Och han hette Hilmer.

Svårt att säga för en liten kille. Så nallens namn enligt sonen var Himmler.

Nuförtiden är han rätt platt, no stuffing, om man säger så…

 Himmler, the bear

Men han HETTE Hilmer!

Jag har nyss kommit in, Tippex och jag har varit ute och promenerat och det är så vackert ute. Som en saga – som Narnia.

Jag skulle inte alls bli förvånad om jag mötte herr Tumnus, eller en ond isdrottning. Eller Aslan. Det är tyst, snön ligger stilla och tung på träden och gatlyktorna ger allt det vita ett guldigt sken. En fin gammal dam jag mötte sa till mig att hon nästan blev religiös av allt det vackra.

Jag älskar Narniaböckerna, många gånger har jag önskat mig en magisk garderob, som tar mig till ett magiskt land, där det goda är gott och det onda syns i form av en iskall drottning. Inte som här, där det onda ofta är osynligt.

Jag rullar köttbullar, steker köttbullar och luktar som en jättestor köttbulle.

Ja – ifall ni undrade vad jag pysslar med idag. Senare ska jag lägga in sillen för jag tror att lagen är kall nu.

Okej, nu är det inte så jättemånga dagar kvar till jul. Jag har fett mycket att göra och förmiddagen måste användas till mamma som behöver hjälp med handling. Sen är det hockey.

Jag tror att jag ska lägga in sillen. Och göra köttbullar. Och jag är egentligen inte stressad, vill bara ha den där berömda kontrollen.

Och det är inte ens i närheten av den där fåniga dikten…

Här är det mer: säng säng säng, sova sova sova ;)

Jag läser om Friendsstrumpan. Och tänker på en krönika jag skrev  för några år sen, åt min morgontidning.

Det är inte det. Grejen är: Jag blir ingen bättre människa av att ge av mitt överflöd till Rädda Barnen och BRIS och ingen kan väl ändå tro att vi kan förändra vårt samhälle genom att sätta en säkerhetsnål på jackan?

Säkerhetsnålen rostar, tas bort och kastas för att inte fläcka ner tyget. Det var det. Tills en ny sak händer – som engagerar.

Åh, jag låter så cynisk – men jag är förtvivlad. Förtvivlad över alla de barn och unga som aldrig får ett eget sms-nummer som samlar in pengar. Alla de mail jag får från barn och unga – om mobbning, misshandel, övergrepp och önskan om döden – gemensamt med alla dessa mail är: ingen ser, ingen hör, ingen talar. Som aporna. Ser inget, hör inget, säger inget. Allt är bra. Allt är fint, helt okej. Vuxna är fegisar. Fegisar som hellre sätter på sig säkerhetsnålar, skickar sms och betalar sig fria istället för att se barn i ögonen och fråga hur de mår.

Fine – ha femhundra säkerhetsnålar på er, skicka en miljon sms, köp tusen rosor till Bobbys begravning. Det är jättebra. Det hjälper ju lite.

Men barnet i din närhet, som du kanske tänkt tankar om, kan det vara något fel där… Det barnet bryr sig inte om säkerhetsnålar. Det barnet bryr sig inte om sms.

Det är dags nu. Att visa våra barn och unga att de är värda något. Att de betyder något för oss. Att vi menar allvar. Att vi vill hjälpa, på riktigt.

Just det. Det är vår sak att visa varenda unge i Sverige att det är värt att leva fast man är barn. Att livet är mer än rädsla och våld. Att det finns vuxna som bryr sig.

Så – se alla barn i ögonen. Lyssna på dem, prata med dem. Krama dem och älska dem. Tro på dem. Ta alla säkerhetsnålar och lappa ihop barnens förtroende för vuxenvärlden. Laga, lappa och stryk försiktigt. Kanske vågar de lita på oss igen. Om vi ger dem en anledning att göra det förstås.

 Det är fortfarande likadant, vi blundar för barn i vår närhet, men vi kan köpa ett par gula strumpor och visa att vi tycker att mobbning suger. Vuxna borde skämmas. När ska vi börja bry oss – på riktigt, och ta ställning – i nuet, för det barn som står mitt framför oss och ser oss i ögonen – med eller utan gula strumpor?

Åh – nu vill jag ha en pingvinunge!

Åh – Happy Feet på femman, jag älskar pingvinungar :)

Efter en iskall promenad ut på Hällas H&M har jag nu fått i mig middag – ost&skinkpaj och god sallad. Nu känns det mycket bättre och jag har tinat upp.

Dagens outfit – yllesockar, curlingkängor flera lager på benen, mössa och varma pälsen.

Jag åkte ner på stan för att köpa några klappar. Det gjorde även 90% av Västmanlands befolkning.

fybövelen säger jag!

• Kan folk akta på sig? Måste de stå och bara stå mitt i gångar och passager?
• Varför blir man kissnödig så fort man kommer ner på stan?
• Man dör svettdöden och kan ju inte ta av sig mössan eftersom man satte på sig den när håret var lite blött.
• Är det verkligen julmys att släpa med hela familjen ner på stan lördagen före jul? Tusen svettiga, uttråkade barn som skrek överallt.

Jag avskyr julhandeln.

Och mest av allt avskyr jag Hello Kitty – ska det vara så jävla svårt att hitta fina pyjamaser och underkläder till små syskonbarn som INTE har en glittrig jävla katt på?? VA?????

Nu måste jag lugna ner mig.

Update kl 14.22: Helvetesjävlapiss – och så ska man slå in paket och vad hittar man då?

ska det inte tjuta när man går ut? Nä, tydligen inte. Nu måste jag tillbaks…

Jag är en kontrollperson. Jag måste ha koll. Och inför julen detta år har jag verkligen inte det. Det inser jag nu. Flera klappar är oköpta.

Jag har inte planerat mat. Måste lägga in sill senast på söndag.

Jag har inte skickat julkorten.

Inte skaffat en gran.

Men jag har Frida-burken helt proppfull med Rocky Road – och det kan ju kanske räcka ;)

Om man inte kommer på något att önska sig i julklapp kan man ju alltid önska sig en fungerande tvättmaskin.

F*CK.

Och tvättmaskinskillen (som varit här så många gånger) kom inom fyra timmar och konstaterade att vi måste byta motor… Han skulle återkomma med kostnaden. Frågan är om det inte blir billigare att köpa en ny.

BAAAAAAAJS!

Jag gör julgodis. Apelsintryffel med flingsalt, snöbollar, tryffel med likör - och Rocky Road.

Det var längesen jag pysslade och gjorde godis själv. Jag har använt ett kilo mörk choklad…

Ja – det är nog en täckkjol jag behöver (hörde du, tomten??)

Helst vill jag ha en sån här:

Kommer härifrån - från SKHOOP,  jag tror att den här modellen är helt perfekt. Lagom lång, går att dra över både kjol och byxor. Finns i paisley också, fast jag är ju en rätt svart person så det blir nog mest praktiskt. Tyvärr finns ingen återförsäljare här i stan – men det går att beställa från hemsidan och få hem kjolen via postförskott :)

himla smart alltså – täckkjol :)

Denna morgon är det tolv minusgrader på min gata. Det är helt ok, om det inte blåser som det gjorde igår. Då var det kanske nio-tio grader kallt – men blåsten gjorde så man höll på att dö.

När jag väntade på bussen nere vid Centralen såg jag en kvinna i burka. Det skulle ha behövts igår. En täck-burka. Eller ylleburka.

Förresten skulle jag behöva en sån där täck-kjol.

Det är inte bara jag som har problem med de fina hjältearmbanden från Rädda Barnen. Problemet är att plattan liksom vänder på sig – extremt störande!

Jag har pysslat, testat med silverkedja, böjt plattan fram och tillbaks – och nu tror jag att jag löst problemet :)

Jag böjde ner kanterna lite till, och satte dit ett platt fuskmockaband som jag klippte av ett annat halsband. Två knutar så man kan minska/öka armbandet – voila!

Baksidan:

 Lägg ändarna omlott och knyt en knut runt armbandet så det liksom blir en hård ögla som går att dra fram och tillbaks. Då kan man öka/minska armbandet :)

Det vänder sig inte alls – och visst blir det fint?

Meh – vilka djurplågare alltså…

Jag tycker att en chihuahua i väskan är över gränsen – men en liten pygméigelkott? Why? Varför ska man ha med sig den i väskan? Jag fattar inte…

En pygméigelkott är världens sötaste djur, liten och stickig, grinig och framför allt är de nattdjur. De vill gärna sova på dagen.

Det här är Jonas, den igelkott som var min förut. Han var himla gullig. Och svintrist. Och en annan sak – igelkottar bajsar skitmycket. Och det luktar INTE gott. Så att stoppa en igelkott i väskan är ju världens dummaste sak att göra.

Jävla idioter – djur ska man ta hand om. Inte lägga i väskan.

Egentligen önskar jag mig inte något till jul – vi vuxna köper inte julklappar till varandra och jag och min älskling har bestämt att vi bara ska köpa en grej, som är till hela familjen. Och lägga resten på barnen.

Men – om jag ändå får skriva en önskelista så kanske den ser ut så här:

• Berlock till mitt Pandoraarmband
• Fred på jorden
• En DvF omlottklänning.
• En jättesnygg mössa som får mig att se fab ut
• En fridfull jul för alla barn
• En moccamaster
• En rosa plastring från LV

Ja – ungefär så.

Och så önskar jag mig en riktigt god sill också. Men det vet jag ju att jag får eftersom jag lägger in den helt själv ;)

Tio minus???

Jag gillar inte kyla. Det gör mig förbannad. Och jag fryser och ser jätteful ut i ALLA mössor.

Finns det någon enda mössa som man ser snygg ut i? I annat fall får jag skaffa en rysk gammal pälsmössa som döljer identiteten.

Jag är lite nyfiken på Zumba – är det någon av er som testat?

Det verkar som om man kan kämpa lite eller mycket – och man behöver inte vara svinbra heller, det är tydligt när man ser den här videon ;)